Att inte kunna skilja på var och vart är en vitt utbredd okunnighet. Även många med intresse för det akademiska och goda studieresultat har ”var och vart”-besvär.
Många anser att det inte är hela världen att inte kunna skilja på var och vart, men det finns ett antal anledningar till varför denna folksjukdom bör utrotas.
- Man låter lite småkorkad när man häver ur sig något i stil med ”vart är du?
- Det finns fler passionerade språkpoliser i landet än man kan tro. Är du på en jobbintervju och din potentiella arbetsgivare (ur hemliga språkpolisen) hör dig yttra något i stil med ”så vart är huvudkontoret?” så kan det faktiskt mycket väl bli en bidragande faktor till att du inte får jobbet.
Själv skulle jag givetvis aldrig anställa någon som säger fel på var och vart*. Jag skulle heller inte anställa någon som särskriver, eller någon som går runt och luktar nudelspad.
- Man riskerar att inte få det svar man önskar. På frågan ”vart är hästen” kanske man får svaret ”ditåt” och en riktningsangivelse med armen, vilket inte är så hjälpsamt om hästen är någonstans på en gård i Småland och du behöver hitta adressen dit.
Nu ska vi försöka definiera och använda oss av fina exempel här i ”var och vart”-frågan:
Var och vart – definition
Var – Anger befintlighet/plats och är av de båda orden i fråga det som vanligen används för lite.
Vart – Anger riktning eller någon slags rörelse, och är av de båda orden i fråga det som vanligen yttras för mycket.
Dessa definitioner kan hittas lite varstans, och många finner dem otillräckliga. Ett bättre tricks är att innan man häver ur sig en ”var och vart”-felaktighet tänka efter vad man önskar sig för svar.
På en fråga som innehåller var, kan du vänta dig ett svar som innehåller eller skulle kunna innehålla här eller där.
På en fråga som innehåller vart, kan du vänta dig ett svar som innehåller eller skulle kunna innehålla hit eller dit (ev. hitåt eller ditåt).
Övning:
Du måste ge tillbaka en motorcykelhjälm som du lånat av Rogga. Du anländer till det lokala torget och träffar Roggas kompis Pogga. Du har ingen uppfattning om åt vilket håll du skulle kunna hitta Rogga utan vill helt enkelt veta på vilken plats han befinner sig. Pogga är språkpolis och kommer inte att svara på din fråga om du ställer den fel. Vad av följande bör du säga?
- Vart är Rogga?”
- ”Var är Rogga?”
Nu ska vi se vilket svar som ger dig det svar du vill ha.
Poggas svar om du ställde fråga 1 : ”Ehum …ursäkta nu förstår jag inte riktigt.”
Poggas svar om du ställde fråga 2: ”Han är och åker segway på Bofinksvägen med Kogga.”
Jag hoppas för ditt eget bästa att du svarade rätt. Låt oss istället säga att du såg Rogga på torget från långt håll för bara en halv minut sedan, men du blev tvungen att knyta skosnörena och när du väl rest dig så är Rogga försvunnen.
Eftersom du vet att han precis var där är det mer intressant för dig att veta åt vilket håll han gick än var han befinner sig just i detta nu, så att du kan springa ifatt honom. Pogga står på torget.
Vad frågar du honom?
- ”Vart gick Rogga?”
- ”Var gick Rogga?”
Nu följer facit:
Poggas svar om du ställde fråga 1: ”Han gick ditåt, mot bofinksvägen. Han skulle åka segway med Kogga”.
Poggas svar om du ställde fråga 2: ”Öh va, mjo konstig fråga du, höhö! Han gick både här och där om du frågar mig!”.
Sammanfattning
Hoppas det nu är klart för dig, att duger inte instruktionen att ”var” berör befintlighet och ”vart” handlar om riktning, så tänk på vilket svar du vill ha!
Hjälp gärna till att utrota ”var och vart”-epidemin genom att vara lite dryg språkpolis du också! Om någon frågar dig ”Vart går bussen till Eddaspången” så svara precis som det är:
”Till Eddaspången, förstås”
Haha jo det är klart jag skulle. Man ska aldrig döma människan efter språket! Möjligen skulle personen i fråga få en lite lägre tjänst.