Trots att jag skriver artiklar om världens mest all-närvarande fenomen – människans okunnighet – så finner jag ibland att inspirationen tryter. Denna vecka kunde jag för mitt liv inte komma på någon vettig okunnighet att ta till, så jag tänkte att jag använder ett sådant där sökordsverktyg för att lista ut vad för sorts okunnighet som flest tycks måna om att lösa.
Det som dök upp var de vädjande och dystra orden ”Kan inte komma”. Först blev jag lite förvirrad av denna fras, som tycktes mig lite felkonstruerad, men det är nog ett mycket vanligt problem trots allt …
Det är inte lätt att handskas med det där med att inte kunna/våga komma när man fått en inbjudan någonstans. Särskilt om man har för vana (eller ska jag säga ”ovana”?) att inte komma.
Här är några tänkbara anledningar:
- Om man säger att man inte kan komma så finns det en stor risk att värden för spektaklet blir besviken.
- Det är svårt att hitta på en bra bortförklaring till varför man inte kan komma. Det är inte alltid man vill vara öppen med den exakta anledningen till ens oförmåga att komma. Kanske har det att göra med att man är för nervös och osäker för att kunna komma.
- Om man inte låter meddela att man inte kan komma, och sedan inte kommer, så har man först skruvat upp förväntningarna hos den stackare som öppnade upp sina dörrar för att ta emot dig, och sedan inte levt upp till dem. Besvikelsen och frustrationen hos den drabbade blir här förstås närmast dubbel.
Och det är ack så svårt att se någon i ögonen och säga ”Jag kan inte komma den här gången …heller”. Ofta har man rent tekniskt förmågan att komma (två ben och duglig kroppsmotorik), men känner en ovilja och osäkerhet att göra det.
Det är ju viktigt att vara vaken och på alerten när man är ska på en bjudning, men många har problemet att denna obligatoriska vitalitet ofta (kanske i kombination med blyghet och fruktan för nya platser) övergår i att man blir överspänd, och inte lyckas ta sig mod nog att faktiskt komma. Och så måste man försöka förklara varför man inte kom ”den här gången heller”. Till slut lär värden ta din oförmåga för givet och säga något i stil med ”du kan inte komma den här gången heller, vad?” och efter ytterligare en tid kanske du inte blir bjuden alls.
Som tur är kan man hämta tröst genom att se till följande faktum:
Kan inte komma? Tänk på följande!
Gå inte runt och tänk ”jag kan inte komma, jag kan aldrig komma!” Det kommer aldrig att göra saken bättre. Försök istället att förlika dig med det faktum att någon sorts psykologisk eller social spärr hindrar dig från att faktiskt tacka ja till en inbjudan.
När du helt och hållet förlikat dig med denna spärr, så angår den dig inte mer. Då kommer du till slut att kunna komma, och väl kommen så kommer du att trivas!
Försök se alla positiva aspekter med att faktiskt ha fått en inbjudan. Det behöver inte innebära jobbiga måsten och tvång! Se det istället som en möjlighet att utforska nya spännande territorier.
Tänk på att om du ändå inte kan förmå dig att komma så finns det värre saker man kan göra mot värden. Att komma för tidigt är ett misstag som många gör – och således förhindra värden från att hinna bli helt tillfredsställd med förberedelser och dylikt.
Vidare finns det positiva saker med att inte kunna komma! Exempelvis besparas värden omaket med att behöva städa upp efter ditt besök.