Här har vi ytterligare en sådan där artikel som för många kan te sig lite förvirrande. Vadå ”kan inte prata”? Alla kan väl prata?
Ska sanningen fram så, nej, alla kan inte prata. Eller ja, i all ärlighet har det ju att göra med hur man definierar konceptet ”att prata”, men många lider av oförmågan att producera rätt ord på rätt ställe. Människan är expert på att frambringa fel ord på fel ställe. Och hela tiden leder sådana felsägningar till krig, slagsmål, skilsmässor, och missförstånd.
Ni som har klickat in er på en artikel vid namn ”kan inte prata” måste ha haft något sorts syfte med det. Kanske råkade ni bara se rubriken i sidomenyn och tänkte något i stil med ”vad menar knäppgöken?” Men kanske, kanske så har ni nyligen befunnit er i en situation då ni tänkte ”järnspikar, jag kan verkligen inte prata”.
Låt oss nu först gå igenom vilka olika anledningar man kan ha att inte kunna prata:
Kan inte prata? Varför då?
- Du snubblar på orden, du får tunghäfta, och du kan inte uttrycka dig så att folk förstår (särskilt vid de allra minst passande tillfällena).
- Du behärskar inte det språk, på vilket du försöker uttrycka dig, särskilt väl.
- Du är fem månader gammal.
- Du är stum.
Jag tänker dock utgå från att ingen med problem 3 eller 4 förväntar sig någon hjälp från den här artikeln. Lider du av problem 2 kan du i alla fall känna att du är förlåten (eller åtminstone har all rätt att vara det). Med lite hårt arbete och självförtroende löser du ganska snabbt ditt pratproblem. Det är istället vid punkt 1 jag önskar fokusera!
En av anledningarna till att jag väljer att skriva den här artikeln är att jag själv är ohemult värdelös på att prata. Jag har egentligen ganska mycket och komma med (tycker jag själv), men när jag försöker formulera något intelligent så låter det inte sällan stockdumt istället.
Jag brukar säga det att, på min tvååriga litteraturkurs i svenska på gymnasiet (i vilken närmare 30 personer deltog) fanns det ingen som varken glänste mer eller gjorde bort sig mer än jag. Ofta spikade jag bibelreferenser som ingen annan hört talas om, och identifierade versfötter där andra hamnat i språklig otakt.
Lika ofta hävde jag ur mig tolkningar och tankar om antingen missförstods, eller inte förstods alls. Anledningen till detta, som jag såg det, var inte (bara) att min tolkning inte var så lysande, utan framför allt att jag formulerade mig lika väl som en jordfräs hade formulerat ett bröllopstal. Jag använde fel ord, använde för få ord, använde för många ord, sade nyckelord otydligt, betonade överflödiga ord, påbörjade en omformulering utan att förvarna, och så vidare.
Mitt problem är: jag kan inte prata för att jag pratar för mycket.
Jag tänker inte igenom de tre oerhört viktiga stegen såsom formulerade i TV-serien Ebba och Didrik:
- Har jag något att säga?
- Hur ska jag säga det?
- Är det intressant för någon annan?
I TV-serien, vill jag minnas, så byter steg 2 och 3 plats. Det kan tyckas mer logiskt, men jag föredrar den här ordningen. Först efter att man har kommit fram till hur man ska säga något bör man överväga om det är intressant för någon annan.
För kan du inte prata, så är du fullt förmögen att förvrida något som är kolossalt värt att säga till något obegripligt och komplett ointressant. Inte förrän du tänkt ut exakt hur du ska säga det (och helst skrivit ner det på en lapp), så kan du avgöra om det kommer att bli intressant för någon annan.
Dock är ett av de vanligaste problemen att, trots att man har tänkt ut hur man ska säga någonting, så säger man inte det.
För detta har jag ett antal tips som jag själv aldrig följer men som jag i själ och hjärta tror på:
- Börja om från början hellre än att fortsätta längre och längre in i labyrinten. Även om du kommer att låta dum så är det inget emot vad du kommer att låta som du virrar bort dig i orden.
- Försök rada upp din logiska ”approach” snarare än att slingra in den i krångliga stigar. Jag brukar jämföra med okokt spaghetti (bra) och kokt spaghetti (dåligt).
- Många andras problem är: ni kan inte prata för att ni övar för lite. För er gäller det att försöka accelerera talet för att kompensera för tunghäftorna, så att inte åhörarna svimmar av tristess. Skämta gärna lite mellan ordhalkningarna: ”hehe, jag kan inte prata idag”. Det köper dig tid!
Nog med tips nu!
Hoppas du har fått ut något av detta sammelsurium av anekdoter, tankar och tips. Annars får du ringa kundtjänst och gnälla. Förvänta dig dock inte att jag ska jag hjälpa dig om du inte formulerar dig ordentligt.
Bra artikel!!!!!!