Jag gick nyss in på min goda vän Hannas blogg och inspirerades där till att göra precis samma sak som hon har gjort. Det rör sig om att besvara ett frågeformulär om året som gått. Det är ju väldigt sällan jag faktiskt tänker ut egna saker att skriva, så varför försöka göra sig till bara för att det är nyår?

Jag har dock valt att justera dessa frågor en smula, ty de måste ju ställas i okunnighetens tecken för att passa på denna hemsida. Det förenklar också processen att svara på frågorna för min del. Så, håll till godo! Här kommer en ytlig djupdykning ner i mitt liv som det var år 2011.

Frågor om 2011 – i okunnighetens tecken

  1. Misslyckades du med något i år som du aldrig misslyckats med förut? O ja, massor av saker, den främsta varande att komma ihåg allt jag misslyckats med. Just nu kan jag bara minnas mina oerhört tidskrävande och tappra försök att söka studiestipendier. Inga stipendier erhölls. Vidare var ett av målen med 2011 att bli expert på minst två musikprogram (mjukvara). Så blev det inte, utan jag lyckades istället med bedriften att bli lite sämre på ett istället (genom att uppdatera det). För alla andra misslyckanden hänvisas läsaren till tidigare inlägg här på Jag kan inte.
  2.  Bröt du några av dina nyårslöften?  Jag lovade mig själv att leva lite mer hälsosamt, särskilt vad sömn beträffar. Måhända har jag sovit aningen mer i år än under 2010, men jag har dessutom så gott som slutat träna. Jag äter dessutom fler onyttigheter, och färre nyttigheter.
  3.  Fick någon/några av dina vänner missfall i år? Inte vad jag vet, men så är jag också tämligen usel på att hålla mig uppdaterad.
  4.  Dog någon som stod dig nära? Nix, men en som satt nära mig fick något sorts mildare slaganfall.
  5.  Vilka länder misslyckades du med att besöka? Alla utom England, Spanien och USA. Allt som allt 202 länder. Usch.
  6.  Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?  Helt klart fler läsare på Jag kan inte. Jag tror givetvis inte att startandet av denna sida var någonting annat än ett dödfött företag, men tillönskar projektet ett långt och hälsosamt liv.
  7.  Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att ha glömt bort?  Minns inte.
  8.  Vad var din största motgång 2011? Hm, förutom den eviga processen att få internet i lägenheten, att lånepengarna tog slut, och att försöka få designstrukturen på Jag kan inte att fungera (den fungerar fortfarande inte helt och hållet), så bör väl förlusterna i “Wii Sing” mot systrarna Korpas nämnas. Men jag ska utkräva min hämnd den dag jag lärt mig att “wejla”!
  9. Ditt största misstag? Att starta Världsmusik.se var mycket tidskrävande, och jag kommer troligtvis inte att tjäna en krona på den. Sedan var det ju i och för sig kul att skriva artiklar till den…
  10.  Har du varit sjuk eller skadat dig? Jag har i år haft smärtor i hjärttrakten, allergibesvär, fått huvudvärkar, ådragit mig frostskador i fötterna, samt fått genomlida så irriterande nervryckningar i bakhuvudet så jag under flera dagar var orolig att jag var på väg att bli evigt oförmögen att göra något någonsin mer.
  11.  Sämsta köpet? En iPhone. 5600 kr på Three i Brighton. Köpte den olåst så var tvungen att gå till ett kufiskt ställe runt hörnet för att låsa upp den. Där sades det att internet på telefonen skulle försvinna om jag låste upp den. Oförmögen att låsa upp telefonen med Three’s egna tjänst (hade inget engelskt bankkonto) lämnade jag förargat tillbaka den. Växlingskursen vid återköpet föranledde en förlust på ca 250 kr.
  12.  Vad spenderade du mest pengar på?  Min privatekonomi har massakrerats av följande: a) förskottsbetalning på hyran (inkluderar en depositionsavgift på okristligt många tusenlappar) b) utbildningen c) en kolossalt dyr laptop d) studentresan till Ibiza e) ett notprogram som jag fortfarande inte har lärt mig.
  13.  Gjorde någonting dig riktigt besviken?  Operatörsföretaget Orange. Vi gjorde slut.
  14.  Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?  “Jag är en jubelidiot” (Jojje Wadenius), “Destruktiv blues” (Melissa Horn)
  15.  Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Tre procent gladare. Jag är alltid lite mer tillfreds när jag inte bara får vara oduglig utan också skriva om min oduglighet.
  16.  Vad önskar du att du gjort mer?  Jag gör alltid mindre än jag borde. Förutom att jag helt klart borde ha umgåtts mer med nära och kära så skulle jag ju ha lärt mig minst tolv fler nya saker (som att spela piano ordentligt). Det där med 24-timmarsdygnet och sovtvång måste avskaffas.
  17.  Vad önskar du att du gjort mindre? Ägnat tid åt att vid upprepande antal tillfällen bokföra på fel sätt. Det är en förbannad process att bokföra om! Sen borde jag ha ägnat mindre pluggtid åt sista fysikprovet i gymnasieutbildningen för bevisligen gjorde det ingen nytta alls.
  18.  Hur tillbringade du julen? Mestadels på en pinnstol med en whiskey.
  19.  Blev du kär i år?  O ja, minst tolv nya förälskelser. Mestadels rör det sig om skönsjungande sopraner – både kvinnor och gossar. För att inte verka vare sig som Casanova eller pedofil kan jag lägga till att jag bara blivit “kär-kär” en gång i mitt liv. Och det var 2009. Sen dess är jag heltidskär.
  20.  Värsta program på TV? Allt som har med sjukhus och blodiga operationer att göra.
  21.  Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Brunett-Bella på Orange och alla andra som visat sig vara dumma som spån. Givetvis talar vi inte om riktigt hat, utan snarare om ett starkt aktivt ogillande.
  22.  Sämsta boken du läste i år? ”Popular Music in Theory” av Keith Negus. Så tråkig så att klockorna dör.
  23.  Största musikaliska upptäckten? Att jag faktiskt är genomgående värdelös på piano. Det får bli nästa “kan inte”-artikel.
  24.  Något du önskade dig och fick?  Tillräckligt bra betyg för att flytta till England. Ett tag trodde jag att detta skedde tack vare min egen kunnighet, men så här i efterhand rör det sig nog snarare om att jag kompenserade för okunnighetens synd genom att aktivt skänka pengar till svenska kyrkans internationella arbete (jag är faktiskt en sann välgörare!) Efter en snabb blick på mina fysikanteckningar här om dagen står det nämligen helt klart för mig att något sorts gudomligt ingripande måste ha gett mig 41 poäng på IB.
  25.  Något du önskade dig men inte fick? Hm gällde de här frågorna julklappar kanske? I så fall – nej! Jag fick alla fyra saker jag önskade mig. Åh så fint!
  26.  Årets sämsta film? Det var ytterst meningslöst att ägna tid åt att se Dodgeball. Det fanns en enda rolig scen på hela filmen och då kunde jag inte skratta eftersom käken rostat igen på grund av en timmes orörlighet.
  27.  Vad misslyckades du med på din födelsedag 2011?  Först med att räkna ut hur gammal jag blev, sen med att acceptera hur gammal jag blev.
  28.  Finns det någonting som skulle gjort ditt år bättre?  Lite mer pengar, kanske. Eller lite mer opera. Annars ska det sägas att jag haft ett mycket fint år. Att vara okunnig är inte detsamma som att vara olycklig!
  29.  Hur skulle du beskriva din stil år 2011? Proper, så klart! Och därigenom helt ointressant.
  30.  Vad fick dig att må illa?  Att träna efter att bara ha ätit kaffe, bulle och chokladmuffins på förmiddagen.
  31.  Vem saknade du? Barndomsoliver som höll koll på när alla hade namnsdag och allt annat relaterat till siffror. Numera kan jag knappt det.
  32.  De bästa nya människorna du träffade? Jag rankar inte nya människor. De är bäst och sämst på sitt sätt. Alla har de sina okunnigheter och kunnigheter. Men några fantastiska koreanskor och intressanta britter har jag väl stött på.
  33.  Vilken var den bästa dansnatten? Dans, hm. Jag brukar dansa ensam till Puccini-arior. Det är mysigt. Frida är med ibland om jag tvingar henne och håller fast henne.
  34. Vad har du för förhoppningar inför 2012? Inte särskilt många förhoppningar, men många planer, och som vanligt ohälsosamt mycket entusiasm.

 

Ett gott nytt okunnigt år tillönskas härmed alla läsare!

 

 

Så här den 23 december är det dags att skriva om vackra flickor. Sådant brukar jag inte göra eftersom jag är omåttligt blyg av mig. Jag är alltid väldigt förbehållsam när det gäller att dela upp mademoiseller i grupper baserade på skönhet. De gånger jag får frågor i stil med “du, Oliver, hon tjejen där borta är helt gorgeous, eller hur?” så svarar jag sällan “Ja! En riktig pangbrud!”, utan snarare något i stil med “ja hon har sannerligen fördelaktiga drag…” Idag tänker jag dock ta mod till mig. Det är ju ändå jul!

En vanlig fråga är i alla fall hur stor del av den sanna skönheten som sitter i utseendet, och hur stor del som sitter i hjärta och själ. Jag har väl alltid egentligen sett mig själv som en ganska ytlig person som lätt hakar upp mig på en onödigt stor näsa, en ovanligt framstående tandköttsrad, eller lite för beniga smalben. (Lägg märke till att jag undvek att skriva “hakar upp mig på en onödigt stor haka“, trots att lusten att göra detta nästan blev mig övermäktig). Men jag har mer och mer börjat inse styrkan hos en rent, vackert och välvilligt hjärta.

Skönheten finns inutiDetta blev mycket tydligt för mig bara här om dagen när jag var på Åhléns i Uppsala för att köpa en deodorant. Kassasystemet föreföll mig oförståeligt, och själva kassorna var placerade på ett mycket konstigt sätt. Jag ägnade några sekunder åt att titta på kassörskorna. Hon i högra kassan var allt bra söt, med sitt mörka hår och sina väldefinierade ögonbryn. Helt klart var så fallet. Hur som helst –  det var två kassor, och de två som var i färd att betala hade lagt fram sina varor ungefär samtidigt. I den högra kassan hade jag hamnat som tredje person. Samtidigt stod de ingen bakom den betalande kunden i den vänstra kassan. I detta skede – eftersom vi faktiskt vanligen bildar mer än en kö i Sverige, så jämnade jag ut köerna och ställde mig i den vänstra. Det föreföll mig helt naturligt. Jag var inte ute efter att tränga mig eller bete mig allmänt illa. Dessutom stod det en bakom mig också, vilket gjorde det krångligt för passerande kunder att klämma sig förbi. En god julgärning, helt enkelt. Men så bemöttes jag av en total avsnäsning av den söta kassörskan.

“DUU…kön är där, du får stå kvar på din plats!”

Och hela butiken sneglade åt mitt håll som om jag vore en sådan där riktigt slynglig yngling. Jag kände mig kopiöst förolämpad och var jularg resten av dagen (och införskaffade de flesta av de julklappar jag hade tänkt införskaffa på stan på nätet istället). I vilket fall, när jag återtagit min plats som trea i den högra kön så sneglade jag på kassörskan igen, och insåg plötsligt att hon hade enormt stora näsborrar. Eller kanske inte stora…men alldeles för synliga liksom. Lite för vertikala. Trynaktiga. Näsborrar ska ju gärna vara riktade neråt mot marken och inte utåt mot mig. Jag vill väl inte se hennes snor?! Jag hånlog för mig själv och konstaterade att “ja, hon kanske just skämde ut mig, men jag kommer över det. Hon kommer aldrig bli av med de där deformerade näsborrarna. Haha! Vad tänkte egentligen hennes föräldrar när de fick henne? Åh så fula näsborrar hon har. Hela hon förfulas av näsborrarna!”

Så kan det vara. Ty skönheten – merparten av den i alla fall – finns inuti. Hennes hjärta förmådde inte se kärlek och välvillighet i mitt agerande – alltså är hennes eget svart som en bränd pepparkaka.

Vissa kvinnors inre skönhet är så stor så att jag inte ens behöver se dem för att veta att de är vackra. I våras ringde jag vårdcentralen för att fråga om råd beträffande en del smärtor i hjärttrakten jag haft vid återkommande tillfällen under en längre period. Jag förväntade mig sedvanlig barskhet i andra änden av luren, och att jag skulle få överdriva mina smärtor åtminstone upp till en hjärtinfarkt för att över huvud taget ha någon chans att få komma dit. Istället svarade en medelålders kvinna med utländsk bakgrund, och hon hade den lenaste, mest välvilliga röst jag någonsin hört…

Visst var jag lite orolig över dessa smärtor, men egentligen bara under de perioder jag kände av dem. Mitt enda syfte med att få en tid var att bekräfta min övertygelse att det berodde på dålig hållning när jag sitter, eller utebliven träning, och kanske göra ett litet test för att verkligen vara på den säkra sidan. Ändå gick det inte att förklara mina smärtor för denna underbara kvinna utan att nästan brista i gråt:


Jag: “Ja hej jag skulle vilja boka en tid för att undersöka smärtor i hjärttrakten”

Underbar kvinna i kundtjänst: “Åååhh, har do haft länge?”

Jag: “Ja…det har väl varit i ett par år i alla fall”

Underbar kvinna i kundtjänst: “Ååh, jag forståår, och känner do ofta?”

Jag: “Neej…eller…pust…ja ganska ofta kanske. De liksom…

Underbar kvinna i kundtjänst: “De smärrtoor kommer ibland och do känner oroolig förstås”

Jag: “Nj…jaa, jaa…snyft…lite kanske. Det är svåårt när man inte riktigt…snyft…vet”

Underbar kvinna i kundtjänst: Jaa, stackarrs jag förståår. Jag tycker do ska gå till distriktsköterskan och praata. Och annarrs vi försöker booka en tid hos lekare for dig?”

Jag: “…snyft…tack!”

*LUR LÄGGS PÅ*

Jag (för mig själv): “…snyft…snyft………….snyft……BUUUUUÄÄÄHÄHÄH!!”


Riktigt så långt gick det inte, men denna magiskt underbara kvinna fick mig att smälta totalt inom loppet av en minut, och det är inte en överdrift att tårarna var mycket nära. Ååh…ni skulle ha hört hennes röst! Jag har inte sett henne, men jag vet att hon är vacker. Och jag vill sitta i hennes famn och prata om svåra saker och gråta ut, och hon ska ha sin lena röst och säga att allt ska ordna sig och bli bra…

Här passar det med ett sådant där vackert julbudskap:

“Du, och inte ditt utseende, avgör om du är vacker eller inte”.

Alla kan vara vackra. Tänk aldrig att du inte kan.

Dags att julgrina en skvätt.

Snyft.

God jul alla!

Snyft.

 

Grattis till att ha hittat till Jag kan inte. Att du över huvud taget tagit dig hit betyder med all sannolikhet att det här är en utmärkt hemsida för dig. Du har ju helt klart problem med någonting.

Måhända kan du inte sova? Kanske kan du inte heller laga cyklar, eller justera så att TV-kanalerna kommer i rätt ordning?

Än finns här ingen hjälp att inhämta, ty Jag kan inte är ett helt nystartat projekt, och det kommer troligtvis dröja ett tag innan den okunniga webmastern förstår hur han ska klicka för att få allt på plats.

JagKanInte.se   en sida för okunnigaJKI* är lite av ett tudelat projekt. Dels så har vi de så kallade “Kan inte”-artiklarna som kommer att tackla alla tänkbara problem på djupet och bidra med assistans till de som inte kan. Planen är att man som besökare ska komma hit som okunnig och lämna sidan som kunnig. I viss bemärkelse är JKI som vilken “hur gör man”-sida som helst, men här kommer problemet stå i fokus, och inte nyfikenhet, kunskapstörst, eller någon sorts utveckling. Människan har de mest basala av problem som måste lösas innan vi kan gå vidare i utvecklingen. Exempelvis besitter få den rätta tekniken för att kasta ner en gaffel i diskmaskinens bestickhållare (ni vet, för att inte bli kladdig). Först när vi har slutat kravla på våra bara knän och kleta ner oss i purjolökssoppa för att få tag i gaffeln som efter ett misslyckat kast hamnat längst in i diskmaskinen, är vi redo att börja fundera på varför jorden är rund.

JagKanInte.se   en sida för okunnigaDet som kommer utgöra en stor del av sidans totala verksamhet är bloggen som kommer vara av personlig natur. Den kommer att bestå av samtidsskildrande inlägg från en musikstudent som precis har flyttat hemifrån och ska ut och klara sig i stora världen. När idén om JKI kläcktes så tog det inte många sekunder innan det kändes som världens mest naturliga sak att kombinera den med en personlig blogg. Jag kan inte svara på varför …

*Detta är en förkortning av “Jag kan inte”. Denna fotnot är nödvändig eftersom många inklusive jag själv har väldigt svårt att se samband och hänga med när det plötsligt och utan förvarning dyker upp något helt nytt i en text. “Vafalls? Vad har han nu börjat babbla om?”

I övrigt, välkommen hem, du okunnige! Välkommen till JagKanInte.se!

© 2012 Jag kan inte Suffusion theme by Sayontan Sinha